Ikväll känner jag mig lite deppig ändå, fastän det varit en bra dag. Usch, hatar när det känns såhär, som att man är ensammast i världen och allt e skit. För det e det ju egentligen verkligen inte!! Var e mitt positiva tänkande just nu....?! Jag har ju en underbar pojkvän, underbara vänner, ett jobb jag trivs med o.s.v.

Tiden rusar iväg, veckorna bara kommer och går. Känns lite för rutinmässigt allting, jag skulle behöva lite omväxling, tror jag, något nytt måste ske....men vad? Jag skulle vilja flytta, resa, börja med någon ny sport eller hobby.... när ska man finna ro och bara njuta av läget? Det finns ju massor av människor som har det 1000 ggr värre, ändå ska det klagas....nu ska jag knipa igen, men var bara tvungen att skriva ner det som snurrade i mitt lilla huvud, så jag kunde förstå det lite bättre.

När jag vaknar imorgon bitti, kommer allt vara bra och jag är tacksam över allt fint som jag har turen att få ha i mitt liv. Så brukar det gå till :) är det ngn annan eller bara jag, som kan känna så här ibland?