Jag tror nog att det till viss del kan bero på huruvida man trivs med sig själv och sitt eget sällskap, men ännu mer på vad andra, samhället ska tänka. Jag tror det är något man måste öva sig på, jag har blivit så mkt bättre på det där med åren, eftersom jag flyttat bort från kompisarna och familjen, haft så mkt med jobb och skola och en pojkvän med mkt helgjobb och resor. Nu trivs jag med att vara ensam då och då. Att läsa en bra bok, pyssla på med fotoalbum, träna o.s.v. Man måste ha hobbyer, det är viktigt.

Dock är jag ändå en väldigt social person som gärna vill ha många vänner och umgås, men ibland längtar jag efter en dag helt för mig själv och bara göra sådant som jag gillar. Tänk vad man får bestämma själv vad man ska göra, äta, hur man ska se ut, vad man ska koncentrera sig på o.s.v. Pröva du med! Ju äldre man blir, desto mindre kommer alla människor att ha tid för en, tyvärr. Så det kan vara bra att "öva" sig lite, så som sagt: om du inte har en hobby-skaffa en, fundera på va du gillar att göra, var inte rädd för att prova nya saker! Börja träna, ta en shoppingtur med dig själv (du hinner norpa åt dig de bästa plaggen, får gå till vilka butiker du vill, när du vill) eller varför inte njuta av en skön avkopplande dag på stranden helt för dig själv med en bra bok/tidning? (krävs att det är lite varmare väder, dock)

Ibland när det blivit för lte socialt umgänge en tid, så kan jag känna lite "panik", typ att man inte har "NÅÅÅGON", men det är ju faktiskt inte sant! Man behöver inte ha folk runt sig 24/7 för att känna sig värdefull! Man är ingen sämre människa för att man umgås med sig själv då och då.